Naturliga steget

I somras var vi på semester i Gotland, Katthammarsvik och där bodde vi på Kalkpatronsgården, som för övrigt är en mycket fin plats. Snett under oss bodde en barnfamilj med två små flickor, den ena var ungefär 3 år och vart hon än skulle så sprang hon, och dessutom barfota. Om det var till bordet, stranden, mamman eller lekplatsen, det spelade ingen roll om hon bar mycket eller inget, hon sprang. En gång skulle hon till stranden med badlakan, badring, leksaker och en tidning till pappan och inte ens detta hindrade henne från att springa. Släpandes på badlakandet och konkandes med den stora badringen och leksakerna och tidningen fastklämd mellan badringen och kroppen - hon är min idol.

Så naturligt, skulle hon någonstans så var det springandes, det fanns inga tveksamheter eller betänkligheter, bara springa. Så enkelt, helt utan tvång och så fritt, inga tjocka och uppbyggda skor som hindrar det naturliga steget! Precis så vill jag också vara, fri, utan bekymmer och springandes!

Lugn, fridfull och naturlig precis som man vill vara!

Det naturliga steget, utan skor som hindrar och ställer till det för kroppen. Har under några år sprungit med "barfotaskor" (five fingers) och jag fullkomligt älskar detta, man känner sig lätt, stark och kroppshållningen blir upprest på ett helt annat sätt än med vanliga skor. När man springer med barfotaskor (eller för den delen helt barfota) så får fötterna arbeta precis på det sättet som de är gjorda för att göra, de känner av underlaget och reagerar naturligt på grus, gräs och rötter. Hela kroppen får en annan upplevelse och sinnena blir stimulerade och registrerar omgivningen. Om man är instängd i skor som är uppbyggda och stela gör det att man får en hälisättning för varje steg, varje isättning slår och ger en stöt i benen som går vidare upp i höften och ryggen ända upp i huvudet.

Barfota så springer du på framfoten och fjädrar därmed foten (hälen slår inte i marken) vilket gör att man undviker alla de stötarna som blir med uppbyggda skor. I början så upplever man att vaderna får ta mycket av jobbet men detta är bara en tränings och invänjnings period, sedan så finns det faktisk bara njutningar. Jag använder mig av barfota skor då jag är rädd för vassa stenar och annat som kan finnas på marken när man är ute och springer, men effekten är densamma om man har dessa eller är helt barfota. Om man ska börja med att springa barfota ska man ta det lugnt i början, vaderna får som sagt jobba betydligt mer och de flesta upplever att det är så mycket lättare och roligare att de springer längre än vad som är bra (och planerat) första gången. Det var exakt vad jag gjorde, rejält ont i vaderna under en tid. Skynda långsamt, njut av friheten och spring barfota, det är mitt råd.



Källa: http://cdon.se

Just det lätta och tassande steget som man får vid barfotaspringning är helt underbart och man får en frihetskännsla utöver det vanliga. Nu när solen och värmen börjar komma är längtan oerhört stor att ge sig ut med barfotaskorna igen. Läste de fantastiska boken "Born to run" förra sommaren, rekomenderar den helt klart till alla som funderar på att springa barfota (eller undrar varför man skulle göra det), och efter den ville man inte göra annat än just springa barfota. Äta sin frukost och sedan tassa iväg utan mål, bara springa, njuta och leva fritt! Ett liv jag skulle älska, att vara i naturen och kunna ta in sin omgivning med alla sinnen.

Följer en fin blogg som har otroligt mycket intressanta och bra inlägg. Häromdagen så hittade jag denna film inlagd om att springa just barfota! Titta och låt dig inspireras.

/Magnus