Det går inte alltid som man vill, vi har haft lite otur helt enkelt. Den senaste tiden har det varit många saker som inte alls gått som vi önskat. En del större och en del mindre, vissa har lång inverkan och andra varade bara för stunden.
En bruten tå som påverkar hela min vardag då jag inte kan vara ute och röra mig som jag vill är den jobbigaste och tråkigaste händelsen. Nu har det gått två veckor och det känns mycket bättre men mina härliga springturer längs med sjön här i Flohult ligger fortfarande en bit bort. Att en bruten tå kan ändra livet så mycket!
Vår bil, som aldrig krånglar, bestämde sig för att få problem med bromsarna bak - bara att byta. Dessutom så var det dax för service och där påpekade dom att bromsarna fram och ett stag var slut, det gräver hål i kassan det här! Nästan samtidigt slutade internet att fungera, ett åskoväder gjorde effektivt slut på modemet. Till och med vår 24-timmars fasta i början av veckan var svår, mycket jobbigare än tidigare. Där satt vi med våra halvfulla vattenglas och småsurade på var sin sida av soffan.
Till de mer besvärliga sakerna hör våra toalettproblem, vi har ett slutet avlopp till vårt hus och det har råkat bli fullt... hm. Så nu är det utedasset som gäller! Nära naturen och helt enligt våra tankar med att leva enklare men vi kanske inte vill leva riktigt så nära, speciellt inte när det kommer till att tömma utedasset. I början på nästa vecka kommer våra goda vänner slamsugarna och tömmer avloppet och då kan vi åter igen få njuta av den lyxiga känslan som en toalett inomhus är!
Som tur är så finns det en annan sida också, en glad och fin sida. Sidan heter "Under vårt tak" och den är vår, att skriva på en egen blogg är riktigt roligt och vi är så glada för alla våra läsare, alla kommentarer och den fina respons vi fått på vårt skrivande! Att få skriva om det vi brinner för, livsstilen Paleo, är en stor förmån och oerhört skoj. Vi älskar ren och god mat, naturlig träning och att njuta av det enkla i vardagen, att leva Paleo helt enkelt. Att få dela med sig av detta och dessutom få uppskattning för det är verkligen en extra krydda och glädje i livet.
Mina vackra barfota turer längs Lygnern ligger säkert inte allt för långt bort och under tiden kan jag sitta på vår underbara altan med utsikt över sjön och drömma om tassande steg på sandstranden i Flohult! Närmast har vi ett bröllop i Stockholm att se fram emot, Jennys kusin ska gifta sig och vi tar tillsammans med Jennys föräldrar bilen upp till huvudstaden. Vi ser fram emot en långweekend på hotell, ett vackert bröllop, god mat och fint sällskap.
Vi trivs oerhört bra i vårt hem och har sedan vi köpte huset gått med stora planer om hur vi skulle kunna bygga om för att få ännu mer utsikt och en bättre planlösning. Därför är det extra roligt att vårt bygglov nu gått igenom, vi har bara två kompletteringar som ska lämnas in innan vi får lov att starta ombyggnaden! Otroligt spännande och inspirerande, till semestern får vi kanske sätta igång.
Ibland är det tur med lite otur! Man lär sig uppskattar de små sakerna, som en lilltå eller en toalett inomhus. Ut och lek, njut och ät gott!
/Magnus & Jenny
Visar inlägg med etikett brutit tån. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett brutit tån. Visa alla inlägg
torsdag 31 maj 2012
onsdag 23 maj 2012
Träskor
Vi hade ett rejält och oväntat åskoväder här för tre dagar sedan och det ville sig inte bättra än att det slog ut vårt modem. Ingen internetuppkoppling, så är det att bo på landet. Men nu är vi på banan igen! Nytt modem från Telia på bara tre dagar! Fint jobbat.
För alla er som har brutit tån vill jag idag dela med mig av världens bästa och enklaste tips - skaffa träskor! Oj vilken skillnad det är att linka fram i träskor med sin totalt stumma sula, detta gör att tårna inte rör sig när man går och man kan helt enkelt gå nästa normalt!
Den helt nya Magnus, från barfotaskor till träskor...
/Magnus
För alla er som har brutit tån vill jag idag dela med mig av världens bästa och enklaste tips - skaffa träskor! Oj vilken skillnad det är att linka fram i träskor med sin totalt stumma sula, detta gör att tårna inte rör sig när man går och man kan helt enkelt gå nästa normalt!
| Min tås nya favorit |
/Magnus
Etiketter:
Barfotaskor,
brutit tån,
internet,
Livet,
modem,
Träskor
fredag 18 maj 2012
"Spik i foten"
Nej då ingen spik i foten men väl en bruten lilltå! Ont som attans och ett avbräck som jag inte vill veta av. Första gången någonsin som jag bryter något ben i kroppen, hade faktisk klarat mig helt utmärkt utan denna erfarenhet. Vill ju bara ut och leka, aj, aj.
Hade gett mig av på min första riktiga tur sedan ett par veckor, ett ofrivilligt uppehåll just på grund av att jag haft ont i foten! Det gick ovanligt bra och jag kände mig förvånansvärt stark och springvillig. Tog min vanliga tur i skogen på de härliga stigarna längs med sjön Lygnern från Flohult in mot Sätila. Det var mycket lera efter flera dagars regnande och stigarna var ovanligt blöta med hala rötter och stenar men mina korta tassande steg i barfotaskorna (five fingers) gjorde att jag kände mig trygg och upplevelsen var total. Äntligen jag och naturen! PANG!
Slår i höger lilltå rakt framifrån i en sten och kände hur tån vek sig under mig. Smärtan är hög och jag stannar nästan omgående upp, står och vaggar lite på foten, känner efter och försöker bedöma hur illa det faktiskt var. Tja foten bär mig så det är väl bara att springa vidare... Kommer kanske 100 meter innan det gör så ont att det svartnar för ögon! Försöker sätta mig på huk för att vila men det fungerar inte, står stilla en stund och bestämmer mig sedan för att gå hemåt. Ungefär två kilometer hem och varje steg är en pina, speciellt när det går nedför och det gör det ganska ofta märker jag! Mer ofta än jag kommer ihåg från tidigare springturer? Konstigt.
Väl hemma söker jag lite på nätet efter "brutit tån" och märker att det inte är någon speciell typ av behandling för detta. Bara vila. Ringer iallafall, för säkerhets skull, till vårdcentralen. De säger att om jag misstänker att jag brutit tån så bör jag komma in för en bedömning, en sköterska borde kolla upp skadan. När jag är där tycker sköterskan att jag ska vidare till en läkare då det ser allvarligt ut, sitter en dryg timme och väntar på läkaren som i princip bara frågar - Vad vill du att vi ska göra åt detta? Inte vet jag... Hm. Allt slutar med att jag bör höra av mig om det skulle göra mer ont, samt att foten ska vilas i upp till 6 veckor. Aj igen!
Då är det slut på skogslekarna under ett tag framöver, inget springande, hoppande eller klättrande för min del. Suck, det var inte roligt, nu när våren verkligen är här och naturen gör sin stora förvandling från grå och naken till grön och klädd! Vackert, varmt och fantastiskt skönt. Så nu är det bara att leta efter andra roliga saker man kan göra, kajak finns kvar, när Lygnern blir varmare så blir det till att simma, kanske cykel om jag får in foten i mina cykelskor och tunga lyft kan det bli mycket mer av!
Jag sitter och beklagar mig över en bruten tå, som dessutom läker sig själv, ynkligt! Knappast något att bry sig om eller klaga över. Har en nära släkting som drabbats av den hemska och svåra sjukdomen cancer. En sjukdom som slår ner den drabbade och är grym i sin framfart, dessutom är den grym mot alla i dennes nära omgivning. En hemskhet som inte går att greppa eller förstå. Man vill skrika, gråta och slå! Hur ska man någonsin kunna förstå cancer, hur kan den ens få existera? Vad ska man göra, skänka pengar till cancerforskningen? Ja, själklart! Men det känns inte tillräckligt, man vill göra mer, mycket mer. Hjälplöshet är på enda sättet jag kan beskriva känslan inombords. Livet är inte rättvist och här sitter jag och beklagar mig över en bruten tå...
Ge er ut och lek, ta vara på livet och njut av allt det vackra!
/Magnus
Hade gett mig av på min första riktiga tur sedan ett par veckor, ett ofrivilligt uppehåll just på grund av att jag haft ont i foten! Det gick ovanligt bra och jag kände mig förvånansvärt stark och springvillig. Tog min vanliga tur i skogen på de härliga stigarna längs med sjön Lygnern från Flohult in mot Sätila. Det var mycket lera efter flera dagars regnande och stigarna var ovanligt blöta med hala rötter och stenar men mina korta tassande steg i barfotaskorna (five fingers) gjorde att jag kände mig trygg och upplevelsen var total. Äntligen jag och naturen! PANG!
Slår i höger lilltå rakt framifrån i en sten och kände hur tån vek sig under mig. Smärtan är hög och jag stannar nästan omgående upp, står och vaggar lite på foten, känner efter och försöker bedöma hur illa det faktiskt var. Tja foten bär mig så det är väl bara att springa vidare... Kommer kanske 100 meter innan det gör så ont att det svartnar för ögon! Försöker sätta mig på huk för att vila men det fungerar inte, står stilla en stund och bestämmer mig sedan för att gå hemåt. Ungefär två kilometer hem och varje steg är en pina, speciellt när det går nedför och det gör det ganska ofta märker jag! Mer ofta än jag kommer ihåg från tidigare springturer? Konstigt.
Väl hemma söker jag lite på nätet efter "brutit tån" och märker att det inte är någon speciell typ av behandling för detta. Bara vila. Ringer iallafall, för säkerhets skull, till vårdcentralen. De säger att om jag misstänker att jag brutit tån så bör jag komma in för en bedömning, en sköterska borde kolla upp skadan. När jag är där tycker sköterskan att jag ska vidare till en läkare då det ser allvarligt ut, sitter en dryg timme och väntar på läkaren som i princip bara frågar - Vad vill du att vi ska göra åt detta? Inte vet jag... Hm. Allt slutar med att jag bör höra av mig om det skulle göra mer ont, samt att foten ska vilas i upp till 6 veckor. Aj igen!
Då är det slut på skogslekarna under ett tag framöver, inget springande, hoppande eller klättrande för min del. Suck, det var inte roligt, nu när våren verkligen är här och naturen gör sin stora förvandling från grå och naken till grön och klädd! Vackert, varmt och fantastiskt skönt. Så nu är det bara att leta efter andra roliga saker man kan göra, kajak finns kvar, när Lygnern blir varmare så blir det till att simma, kanske cykel om jag får in foten i mina cykelskor och tunga lyft kan det bli mycket mer av!
Jag sitter och beklagar mig över en bruten tå, som dessutom läker sig själv, ynkligt! Knappast något att bry sig om eller klaga över. Har en nära släkting som drabbats av den hemska och svåra sjukdomen cancer. En sjukdom som slår ner den drabbade och är grym i sin framfart, dessutom är den grym mot alla i dennes nära omgivning. En hemskhet som inte går att greppa eller förstå. Man vill skrika, gråta och slå! Hur ska man någonsin kunna förstå cancer, hur kan den ens få existera? Vad ska man göra, skänka pengar till cancerforskningen? Ja, själklart! Men det känns inte tillräckligt, man vill göra mer, mycket mer. Hjälplöshet är på enda sättet jag kan beskriva känslan inombords. Livet är inte rättvist och här sitter jag och beklagar mig över en bruten tå...
Ge er ut och lek, ta vara på livet och njut av allt det vackra!
/Magnus
Etiketter:
Barfota,
Barfotaskor,
brutit tån,
Cancer,
Five fingers,
Flohult,
Lek,
Livet,
Lygnern,
Mullsjö X-trail,
naturen,
skadad,
Sätila,
Träning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)