söndag 23 oktober 2011

Med spring i benen

Söndagsmorgon med stråland sol från en alldeles klarblå himmel och jag står med mina Five fingers, redo för att springa för första gången på riktigt i Sätila. Planen är att springa ner till stranden och göra några rusher i sanden för att sedan, längst med vattnet, springa ett par kilometer. Vi har tidigare varit ute och promenerat dessa stigarna och bland annat hittat bra platser för att kunna lyfta tunga saker, klättra i träd och göra lite andra roliga övningar.

Stilla Söndagsmorgon

Stranden ligger än så länge i skugga, mycket löv och kvistar som blåst upp

Redo för en "strandrush"
Det är en alldeles lagom kall höstdag och solen lyser på alla gula och röda blad, vattnet gnistrar och det är nästan helt vindstilla. Jag har inte varit ute och sprungit på två månader! Sedan vi köpt huset har all tid gått till målning, flytt och allt möjligt som har med "flytta-till-äldre-hus-på-landet-saker" att göra. Men nu är det dags och benen riktigt spritter av springlängtan, jag har saknat det oerhört och redan vid de första stegen så får kroppen en helt annan hållning och springsteget kommer direkt. Korta, snabba och lite trippande. Ner för backen, vidare längst vattnet mot stranden. Väl på stranden bara 400 - 500 meter bort så gör jag en rush från ena ändan till andra och visst känns det att det var länge sedan man var ute och sprang. Flåsar tungt en stund och gör sedan en lätt rush tillbaka. Nu ut på stigen och upp på det lilla berget och ut på udden. Följer stigen längst med vattenkanten så långt det går och vänder sedan tillbaka mot udden. Gör avstickare ut på en bergshäll där det ligger några stockar som passar utmärkt att lyfta, blir en del repetitioner både med knäböj och armböj. Väl ute på udden finns flera vindpinade och alldeles underbart fina tallar - fina att se på och fina att leka, klättra, hoppa och hänga i. Fantastisk lekträning som avslutades med att sitta på huk på en liten klippa alldeles vid vattnet med solen som, trots att det är slutet av Oktober och bara en vecka från vintertid, forfarande värmer gott.

Sätilas kyrka och långt där borta båten Isa

På väg upp från vattnet, har dock inte badat idag...

Drygt halva rundan avklarad

Vackert med stenmurar
Det är svårt att slita sig från den vackra utsikten, men lika vacker som det är att se ut över vattnet lika skönt är det att springa på en slingrande stig en solig höstmorgon. Stenar, rötter och solen som letar sig fram mellan träden och skapar ett jättefint ljus, barfotaskornas snabba och lätta steg mot underlaget ger hela kroppen en magisk känsla. Springer än en gång längst vattenkanten men viker denna gång av på en grusväg in i skogen och gör en liten runda hemåt. Backen upp till vårt hus är en fin avslutning på en fin springtur. Eller som en av våra grannar sa när vi berättade att vi skulle bo här året runt - "med den dj#vla backen!", tja, utmärkt backträning kan iallafall göras här...

Längtar redan till nästa gång, vill du följa med?

7 kommentarer:

  1. Robert vill gärna följa med nästa gång....på riktigt inte i ordens följd. :):). Härligt du skriver! Man kan känna hur du känner dig när du skriver, underbart!:)

    SvaraRadera
  2. Tack och vad roligt att Robert vill med - säg bara till så ger vi oss ut på en härlig runda!

    SvaraRadera
  3. Hmm ja följer gärna med på en promenad, kanske under min julledighet?
    Men oj, vad länge sedan jag sprang....kan ju "skylla på" mitt vänstra knä....men jag måste skriva att jag blir inspererad av att läsa din text : )
    Hej dig!

    SvaraRadera
  4. Helst inte följa med, men gärna läsa mer om vår underbara värld!

    SvaraRadera
  5. Anna, vad roligt det skulle vara om du kom hit till Jul! Inga luftföroreningar här inte! Och det är jätteskönt att promenera också!

    Anonym, det kommer mer inlägg så häng kvar!

    SvaraRadera
  6. Magnus du har verkligen skrivartalang! Tänk att få bli inspirerad av dig!!Ja, inte till att springa kanske...men att promenera på "era" stigar skulle vara trevligt. Nu har vi också härlig natur runt omkring oss, så det är bara att byta om för en skogspromenad efter förmåga. Jag lovar att gå ut!!

    SvaraRadera
  7. Britta jag blir alldeles rörd, tack så jättemycket för dina fina ord. Och vad roligt att du blir inspirerad, vår stora önskan när vi startade bloggen, var just att vi skulle kunna inspirera genom att berätta om våra funderingar och hur vi lever.

    Hälsningar till er i Kungsviken

    SvaraRadera