Vilket roligt lopp!
Mullsjö X-trail 21 km på nästan enbart stigar, enligt arrangörerna så var det hela 90% stigar samt 5% grusväg och 5% asfalt. En helt underbar kombination för att springa med barfotaskor, mina fina
five fingers fungerar utmärkt att springa längre sträckor i och denna gången var inget undantag! Ett fint arrangerat lopp med många funktionärer utmed, den välsnitslade, banan med mycket glada tillrop. Ett lopp att återvända till!
Vi gick upp i tid på lördag och började med att göra iordning en rejäl frukost, stekt ägg och bacon samt avokado och tomat som vi ringlat lite
basilikaolja över, gott, enkelt och en fin start på dagen. Medans jag packade väskan med springkläder lagade Jenny
bananpannkaka och
wraps som vi skulle ta med oss, fin arbetsfördelning om ni frågar mig. Wrapsen fylldes med kyckling, bacon, avokadoröra salladsblad och hackad rödlök.
När vi väl packat in allt som skulle med satte vi kurs mot Mullsjö, ungefär två timmars bilfärd från vårt vackra Flohult. Loppet startade klockan tre och vi kom fram till Mullsjö precis före klockan ett. Fördel nr. 1 ingen kö till toaletten, fördel nr. 2 ingen kö till nummerlappsutdelningen, fördel nr. 3 lång tid till att sitta och fika vår medhavda Paleomat!
Metrologerna hade utlovat regn men istället så sken solen över oss, vissa mörka moln passerade men inget regn alls, skönt. Då vi var tidiga fick vi en fin plats vid en gräsplätt och vår picknickfilt fick en än gång tjänstgöra - vi har alltid med oss filten i bilen då vi Under vårt tak älskar att sitta ute med just en liten picknick! Det smakade väldigt gott med bananpannkaka, efter den långa bilturen, och vi hade dessutom hittat lite björnbär och smultron på tomten dagen innan så dessa hamnade på bananpannkakan. Det dracks en hel del vatten och lite nötter slank också ner.
Efter att ha legat och slappat på gräset i det sköna solskenet var det dags att byta om, nya fina tröjan med vårt eget budskap åkte självklart på, och så var det då hög tid att bege sig mot startfållan. Knappt 200 personer stod där och längtade efter att få ge sig iväg på Mullsjö X-trail, härligt att se så många anmälda till ett terränglopp som detta. Fick en lyckatill puss av Jenny och ställde mig vid alla andra springklara deltagare.
Prick tre går starten och jag tassar iväg i min takt, säkert över 100 som springer iväg före mig men jag har bestämt mig för att ha skoj och kunna njuta av omgivningen - tror i och för sig inte jag skulle klara en högre fart... Och vilken vacker natur det var, tydligen var det i dessa skogar som John Bauer hämtat inspiration för sina underbara teckningar och det kan man förstå! Stigarna vi sprang på gick längs med sjöar, inne i vackra skogar och emellanåt kom man fram och sprang rakt igenom ett bostadsområde, varierande, vackert och perfekt för mig. Älskar att springa på stigar och att kunna ge sig iväg på 21 km med barfotaskor var en härlig känsla! Såg ingen annan med barfotaskor så kanske var jag ensam om detta, fick en del kommentarer och någon funktionär frågade om jag haft "de där" på mig under hela loppet, och oj det hade jag.
Är ju inne på sluttampen av min
Whole30 utmaning nu, strikt Paleo under 30 dagar, och det kändes jätteroligt att få springa ett lopp som detta under tiden som jag håller på med Whole30. Det blev som en form av ett kvitto på att allt fungera som det ska, det gick att springa 21 km och det utan några problem! Roligt och inspirerande inför framtiden. Drack vatten från alla vätskekontroller men undvek allt annat som sportdryck, gel och druvsocker - detta är ju inte förenligt med varken Paleo eller Whole30.
Under loppets första 15 km så gick allt väldigt bra, de första kilometrarna blev jag omsprungen en hel del men efter ungefär 5 kilometer blev det omvänt och nu var det jag som började springa om andra. Det var först under de 3 sista kilometrarna som det gick riktigt trögt, mycket uppför och trötta ben - längtade till målet, här tappade jag både tid och placeringar men jag sprang i mål. Gjorde loppet på tiden 2 timmar och 7 minuter, jag är otroligt nöjd och glad. Kanske mest glad över att vi gjorde det tillsammans, jag och Jenny. Visst det var jag som sprang men Jenny ordnade med maten, dök upp på flera ställen längs med banan och hejade och sist men inte minst körde hem mig medans jag sov gott i passagerarstolen! Det betyder oerhört mycket för mig att vi gör dessa utmaningar tillsammans, inte bara för den fina servicen utan för känslan som det ger i kroppen varje gång jag ser Jenny klappandes och hejandes mitt ute i skogen! Man sträcker på sig lite extra och får ny kraft - jag har tur som har Jenny.
/Magnus
.jpg)
